1 år post-examen
och min dag känns lite bitter, ledsam och jaaa...fortfarande snuvig (men det hör egentligen inte alls till mitt humör)....
detta inlägg kommer vara ett "åhh va det är synd om mig" - inlägg så tyck synd om mig, skicka kramar via kommentarer, vad som helst utom "ta dig i kragen"-kommentarer.......
jag känner mig bara som att jag är steget efter alla... var det inte tänkt att livet skulle öppnas när man tog examen? ist känns det som att livets väg har smalnat väldigt mkt och inget känns öppet, man känner sig snarare trängd utåt kanterna...
vad har jag att visa för det året som har gått? inte så värst mkt... visst jätteintressanta kurser (psyk A och B) men tydligen har jag ingen som helst motivation för att läsa till tentor längre, iaf inte när det kräver mer kunskap än kryssfrågor. Så med det sagt så klarade jag nästan hela A-kursen utom Michaels tenta som krävde lite mer av mig... på B-nivå kom mer intressanta kurser men oxå tentor som krävde mer av mig.... =( så denna termin har jag godkända poäng endast i inlämningsuppgifter...känns sådär. och ingen annan än en själv kan man skylla på heller.....
denna dag känns det extra mkt jobbigt då man läser på alla nykläckta studenter och examensmänniskor facebooksstatus hur lyckliga de är, hur mkt de kämpat och nu äntligen nått målet.....lika glad var jag för ett år sedan och nu känner jag bara hopplöshet....
sen växer inte jobb på jobb heller även om vissa tycks tro det....och de blir inte fler även om man blir desperat.....
inför augusti har jag att se framemot en vecka med fyra-fem tentor...dvs alla tentor denna kurs och en från förra...*fnys*
att jag oxå vart förkyld den enda veckan jag behövde extra kraft gör oxå att man känner sig extra bortglömd....har ju inte orkat ngt men ändå suttit uppe till halv tre på morronen och sen utan krav vaknat vid åtta, nio på morronen för att återigen bosätta mig framför datorn....
så jag kan sammanfatta mitt år post-examen med misslyckaden..................
plus att vår bil är trasig så vi kommer inte iväg på min svägerskas examensfest heller, förhoppningvis får vi skjuts till examensfest nr två imorrn, hos mina spexarvänner....
jaja nog med gnäll,
detta inlägg kommer vara ett "åhh va det är synd om mig" - inlägg så tyck synd om mig, skicka kramar via kommentarer, vad som helst utom "ta dig i kragen"-kommentarer.......
jag känner mig bara som att jag är steget efter alla... var det inte tänkt att livet skulle öppnas när man tog examen? ist känns det som att livets väg har smalnat väldigt mkt och inget känns öppet, man känner sig snarare trängd utåt kanterna...
vad har jag att visa för det året som har gått? inte så värst mkt... visst jätteintressanta kurser (psyk A och B) men tydligen har jag ingen som helst motivation för att läsa till tentor längre, iaf inte när det kräver mer kunskap än kryssfrågor. Så med det sagt så klarade jag nästan hela A-kursen utom Michaels tenta som krävde lite mer av mig... på B-nivå kom mer intressanta kurser men oxå tentor som krävde mer av mig.... =( så denna termin har jag godkända poäng endast i inlämningsuppgifter...känns sådär. och ingen annan än en själv kan man skylla på heller.....
denna dag känns det extra mkt jobbigt då man läser på alla nykläckta studenter och examensmänniskor facebooksstatus hur lyckliga de är, hur mkt de kämpat och nu äntligen nått målet.....lika glad var jag för ett år sedan och nu känner jag bara hopplöshet....
sen växer inte jobb på jobb heller även om vissa tycks tro det....och de blir inte fler även om man blir desperat.....
inför augusti har jag att se framemot en vecka med fyra-fem tentor...dvs alla tentor denna kurs och en från förra...*fnys*
att jag oxå vart förkyld den enda veckan jag behövde extra kraft gör oxå att man känner sig extra bortglömd....har ju inte orkat ngt men ändå suttit uppe till halv tre på morronen och sen utan krav vaknat vid åtta, nio på morronen för att återigen bosätta mig framför datorn....
så jag kan sammanfatta mitt år post-examen med misslyckaden..................
plus att vår bil är trasig så vi kommer inte iväg på min svägerskas examensfest heller, förhoppningvis får vi skjuts till examensfest nr två imorrn, hos mina spexarvänner....
jaja nog med gnäll,
Kommentarer
Postat av: Sara P
Inte kul när det inte alltid går som man vill...Men när gud stänger en dörr öppnas ett fönster
Trackback
